Solskenshistorier

Home / Våra katter / Solskenshistorier

Gizmolina

Svante

Här är Gizmolinas historia, att hon mår så bra idag har vi er våra medlemmar och supportrar att tacka, utan era donationer och hejarop hade vi kanske inte haft samma möjlighet att hjälpa henne. 

Denna katt kom till oss en Onsdags kväll i mitten av Juli. Hon lämnades in av en tjej som hade fått överta henne dels på grund av att hon såg lite dålig ut.
Denna kisse hade från början en mamma och syskon och var ca 7 veckor när vi fick in henne, för det första är det olagligt att sära mamma och unge tidigare än 12 veckor sen måste man söka upp veterinär om man ser att sitt djur inte mår bra. Detta gjordes inte.
När den kom in till oss var den sårig, kraftigt underviktig, andades dåligt och var snorig. Hostade och fnös och var mycket täppt. Vi kunde inte utläsa kön, för det var så sårigt och svullet.
Vi åkte omedelbart till distriktsveterinärerna i Söderköping och trodde att den skulle få somna in. Där möttes vi av Malin, en ny examinerad, energisk sprudlande veterinär som är i mot avlivning om det finns en kämpar glöd och ett hopp i ett djur.
Och detta såg hon, hon tyckte absolut att vi skulle ge denna kisse en chans. Och vi blev ju glada och hakade på, för det är ju så vi jobbar. Finns det något litet att testa så länge inte katten lider så gör självklart det. Ordinationen blev metacam, vettrimoxin, tvätta hålla rent, samt bra mat.
Malin anade kattsnuva och kanske herpes.
Dom första dygnen var vak, ombesörja med närhet, mat, hålla såren rena med mera.
För i början åt den själv, men orkade inte mycket mer än att äta och sova. Sen började den mer och mer söka närhet. Det bästa av allt var ju att få ligga nära, gärna under hakan. Där kunde hon ligga i timmar.
Vi såg en förbättring!
Då börja hon matvägra. Vi testade allt, provade all sorts ”go mat” men nej, hon ville inte ha. Så då blev det att börja stöd mata dygnet runt. Hon var ju redan innan kraftigt underviktig, så det kändes lite mörkt och hopplöst.
Men mysteriet var ju även dessa ”utslag-sår-blåsor”. Var det herpes?
Vi fick ett andra utlåtande av Susan på Lindahls/ Gyllenberg på onsdagen, veckan efter. Hon lämnade in ett prov för att testa Poxvirus. Vi fick ordination, plocka bort alla skorpor, tvätta och smörj in med en salva. Pust tänkte jag, hon hade nu då skorpor över hela henne. Men jag gjorde som hon sa och börja plocka men åh vad hon skrek, det skar i hjärtat men vad gör man inte. Om detta gjorde att hon skulle må bättre så då var det bara att fortsätta. Poxviruset finns i viss del i skorporna, så vi bytte även filtar varje dag så hon alltid hade det fräscht.
Den fjärde dagen efter hon hade börjat matvägra, börja hon äta lite smått själv, vilken lycka. Sen blev det bara bättre och bättre. Efter ett dygn så blev hon värsta energi knippet och det kändes som en vinst all tid och energi man lagt ner.
All denna tid och alla tankar och oro tar mycket energi och ork, jag ska inte ljuga man var rätt trött.
Men för varje framsteg hon tog så fick man en kick själv, en sån glädje. Det fanns inget annat en att köra på och idag ser man ju vad det gjorde. DET VAR SÅ VÄRT DET!
Det är dels sånt här som gör att man orkar kämpa för alla dessa utsatta djur som finns.
Man vet att det finns hopp, bara man ger det tid, positivt tänkande, en jäkla anamma och att ALDRIG, ALDRIG ge upp så länge det finns något att göra. Varför släcka ett liv, för att den kanske inte mår bra, eller är skygg mm.. Så länge det finns en gnutta hopp och livsgnista i en kisse så är det värt att kämpa med den.
 
Gizmolina hade Poxvirus och är idag helt återställd. Det man kan se är att hon har lite ärr/ kala fläckar här och där, där skorporna suttit, annars kan man inte ana något om hur dålig hon varit. 
En anmälan om vanvård har gjorts!
Så ett stort stort tack till er från oss och våran fighter.

Stöd oss gärna så att vi kan hjälpa även nästa kisse som kommer till oss.  

Swish 1231615376
Bankgiro 430-7823

Eller varför inte besöka vår webbshop 

Miramiss

Berättelsen om Miramiss!

Miramiss är en av många hemlösa katter vi har hjälpt, han är ett tydligt tecken på att det aldrig är omöjligt om vi är många som hjälper till. Han hade sökt sig till en kvinna i centrala Norrköping för att få mat och värme, farligt nära vägar och andra faror som kunde riskera hans liv. Efter mycket sökande efter en eventuell ägare på många olika sätt och en polisanmälan valde kvinnan att ta hand om katten i den mån hon kunde tills vi fick plats för att hjälpa honom. Ett underbart stödhem öppnade sitt hem för Miramiss och började hjälpa honom förstå charmen med oss människor och gav honom en förståelse för att vi är rätt bra trots allt. Charmen i den här historien låg i att det blev ett enkelt jobb för oss i föreningen när stödhemmet ringde en dag och berättade att det fanns en familj som ville adoptera Miramiss. Vi ringde självklart upp familjen och det var ingen tvekan om att Miramiss hade hittat sitt nya hem. Snacka om ett underbart samarbete mellan alla parter som gör hela vårt jobb till en solskenshistoria. Idag bor Miramiss tillsammans med en annan kattcharmör som han också insett är rätt bra att ha nära sig och lever loppan i värmen med sin nya familj som är full med kärlek. En familj som visade att de ville ha honom.

Du kan följa Miramiss och hans kompis på youtube. 

Här kommer en hälsning från Svante som han idag kallas.
Svante är den kisse som uppehöll sig på Ingelstaområdet i Norrköping en längre tid under sensommaren/hösten  2016
När han hittades så var han riktigt svag och dålig, han orkade inte göra så mycket motstånd när han togs om hand.
Hans svans var så illa skadad att den fick amputeras.
En familj öppnade sitt hem för honom och han fick 5 nya familjemedlemmar som gav honom mycket kärlek och omvårdnad.
I början låg han bara och sov men nu ca 2 månader senare har han fått krafterna tillbaka och har mycket mer energi och är en väldigt glad och kärleksfull kisse.
Att leka med barnen i familjen och hålla familjen vakna på nätterna för mycket kel och gos är något han älskar och såklart något han även får.
 
 
 
 
 
 

Milla

Milla är infångad från en kattkoloni i närheten av Comfort butiken i Finspång. Där katterna ses om och matas av en vänlig dam.
Här kommer en hälsning från Millas matte
När Milla först kom till mig var hon så otroligt rädd. Hon höll sig gömd hela dagarna och kom bara fram på natten. Varje dag gick jag fram till hennes gömställe för att hon skulle se mig och pratade lite med henne. Allt jag såg var två stora rädda ögon. Det gjorde lite ont i hjärtat att se henne så.
Hon hade mat, vatten och låda i det rummet hon kände sig tryggast i. Snart lärde hon sig att när jag kom hade jag ofta något gott med mig och började spana efter mig.
Så småningom kom hon och sov med oss i sängen men på behörigt avstånd från mig och ville äta i köket med Tuffsan (min andra katt som är adopterad från 9 liv). Varje gång de fick mat eller godis satte jag mig ner på huk och höll fram handen mot Milla. Efter ett tag började hon nosa försiktigt på handen och vågade efter en tid att stryka kinden lätt mot den. Några veckor senare fick jag klappa henne för första gången.
Det var som om något i henne lossnade då.
Nu ligger hon och sover på mig på nätterna.
Det är som en helt annan katt. Så otroligt kelig och väldigt busig. Hon har lärt sig mycket från Tuffsan som inte är rädd för att ta för sig i livet och kräver det bästa. Jag erbjöd Milla kontakt varje dag från den dagen hon kom till mig men hon fick helt bestämma takten själv, jag har aldrig tvingat henne till något. Jag hade även feliway i kontaktuttaget och båda katterna fick zylkene. Hon är fortfarande lite blyg ibland och gäster är lite läskigt men hon växer varje dag. Så modig och nyfiken!
Nu har jag två keliga och busiga katter som gärna sover tätt intill mig på nätterna och kommer springande och möter mig i dörren.
Tänk så mycket kärlek och glädje katter kan föra in i ens liv!